vet inte
Att det ska vara så svårt att förstå för en del. Att en del är så trångsynta. Det är konstigt. Bara för att någonting gör outhärdligt ont betyder det inte att det behöver finnas ett synligt sår eller ärr på kroppen.
Tankar. Tankar. Tankar. Varför i helvete ska man tänka så mycket? Jag vill leva! Jag vill LEVA ut i stället för att HÄRDA ut. It makes no fucking sence. Tankarna är så konstiga. Ibland blir jag rädd själv för dem.
Ledsen. Besviken. Uppgiven. Stressad. Orolig. Ont i magen. Öm i hela kroppen. Nervös. Trött. Värdelös. Värdelös.
Vart är de personerna "som alltid finns där" när man behöver dem? Bara en kram kan göra så mycket. Jag är trött på människor. Fan så trött och besviken jag är på allt. På alla.
På alla förutom Niklas, Mamma och Johanna Karlsson som faktiskt finns där. Som håller vad de lovar och ställer upp för mig när det behövs.
Och jag vet inte ens varför jag skriver det här för vem fan bryr sig?
And all I've got is your hand
Can you hear me now?
Or am I lost?
Upphovsman: Niklas Ulvenmark Sixtenson
Hej veronica! Vet att vi pratade på Msn för inte allt för länge sedan men jag ville bara att du ska veta att jag uppskattar våran vännskap! du är en rolig och bra vän:)Och man behver inte känna sig tvingad att ses utan man ses när man har tid och de blir lika bra för det:)Är glad för att jag har dig! Och jag hoppas att du får rättsida på dina andra vänner! De är inte enkelt de där med vänner man vet inte alltid vart man har alla:S tyvärr!
Men jag finns här:)
//JohannKA:P