tankar tankar tankar
Idag däremot. Ingen bra dag. Morgonen börjar med att jag råkat stänga av Niklas väckarklocka så han får stressa, sen halvt sovande gör jag iordning min frukost bestående av två mackor. Jag brer på smör och vad händer? Självklart tappar jag mackan. Hamnar smöret mot golvet? Behöver jag ens berätta, så klart att det gjorde det. Jag tar några sekunder att tycka synd om mig själv sen så tar jag upp mackan och skrapar bort smutsen (det är ju trots allt niklas golv. man vet aldrig vad som finns där..) och så brer jag på min leverpastej. Det är nästan larvigt det här men självklart tappar jag mackan igen. Vilken sida som kommer neråt kan ni ju gissa. Sure. Jag menar vad är oddsen egentligen?
Fortsätter mot Campus för handlednings möte inför vårt forsknings PM som vi arbetar med. Tilläggas ska att jag suttit med min text i ett par timmar kvällen innan för att få den perfekt. Okej, vår handledare börjar att säga att frågeställningarna och syftet är fel ute och vi måste därför göra om hela skiten. Jag hatar universitetslärare. Anstränger de sig för att prata så att ingen förstår eller? Åh!
Ja just det jag fick också precis reda på att jag imorn måste gå upp klockan sju och skjussa mamma. Min sovmorgon som jag längtat efter så sjukt mycket den här veckan (eller det är visserligen bara två dagar som jag gått upp tidigt, men ni som känner mig vet hur sjukt morgon trött jag är). Nu kan väl iaf inte dagen bli sämre. Hoppas jag.
Men för att återgå till forskings PM så är det faktiskt väldigt intressant ändå. Tråkigt, men intressant. Det handlar om nynazism och vi har disskuterat den svenska smyg razismen väldigt mycket. Det är så roligt att disskutera med folk eftersom man lär sig så mycket nytt genom att få en annan synvinkel på ett problem. Jag menar hur ofta hör man inte frasen "Jag är inte rasist men......". Hela tiden. Jag förstår inte varför vi svenskar är så benägna att dela in folk i grupper hela tiden, efter ursprung, kön, ålder, ekonomi... Vi vill också väldigt gärna ha någon att skylla på när något går fel. För det kan ju absolut inte vara så att vi själva är delaktiga i det gällande problemet. Nu sitter jag inte och klagar på alla andra och menar att jag själv är perfekt. Det är väl alltid skönare att skylla på någon annan än att behöva ta konsekvenserna själv. Men vad jag menar är att det är väldigt intressant att tänka på hur man själv agerar och tänker i olika samhälls frågor. Att man faktiskt kanske själv ibland förtrycker eller nedvärderar människor i sin omgivning.
Nu kom jag och tänka på mobbning. Pratar en del om det idag också här hemma med familjen idag. Om det ändå bara kunde försvinna. Det är inte många jag känner som inte utsatts för det på något sätt och det är ju helt sjukt egentligen! Det är just nu aktuellt i mitt liv, min närmsta omgivning, och vad ska man göra åt det? Vill ärligt talat ge ungjävlarna en jävla massa stryk så de lär sig. Kan nästan ibland tycka att lärarana ska få aga igen vid sådana tillfällen. Kanske ingen bra lösning, men lärarna måste få mer makt över barnen och framför allt få tillbaka respekten igen. Dessutom ska det stå i skollagen att mobbarna ska tvingas byta skola och defenitivt inte offret. Det löser ingenting. Skicka iväg idioterna i stället.
Jag vet att det finns så många underliggande orsaker till varför barn/ungdommar (konstigt nog vuxna med) gör så här. Med tanke på att jag vill arbeta inom psykiatrin så borde jag ju kanske tänka på dessa orsaker och "förstå" mobbarens situation mer. Men när jag ser folk jag bryr mig om så mycket bli så sårade är det oerhört svårt att vara konstruktiv. Jag tror det är svårt att vara det överhuvudtaget i just den här frågan. Den är så känslomässaig laddad. Kanske för att så många själva vart med om det och vet hur liten och värdelös man känner sig. Man använder sig ju av sina egna erfarenheter, det gör jag iaf och det är därför det gör så ont i mig när jag tänker på hur många som utsätts för det här fenomenet. Dagligen. Det är fel. Det är så oerhört fel. Har ni någon gång mobbat någon eller sårat någon väldigt starkt be om förlåtelse. Spelar ingen roll hur länge sen det än var, en ursäkt betyder mer än vad man kan tro. Det betyder att du ångrar dig och att det du sa inte var sant. Jag kan nästan garantera att det kommer uppskattas av peronen som får ursäkten. Det är inte säkert att den personen kommer förlåta dig, det är men det är heller inte meningen med ursäkten. Gör det inte för att lätta din egen skuldkänsla, gör det för den personen som du sårade för det kommer att kännas bättre för hoom/henne att få höra det ifrån dig. Jag lovar.
Är det någon där ute som vet vad låten eller artisten heter som spelas i Tre reklamen? Skriv en kommentar i sånt fall. Tackulerar.
jag vet inte vad låten heter men jag skriver ändå..
hmm intressant överasskning undrar vad det kan ha varit, hmm hmmm hmmmmmmmmmmmm
jag tänker inte ens disskutera det där med dig som du skrivit för då tror jag vi blir arga på varandra i allaf all du på mig
Nerina Pallot - Sophia