Ibland blir helt enkelt inget val rätt. Hur man än gör så sårar man någon, antingen om det är sig själv eller någon annan... Men det är väl egentligen tid att jag börja tänka på mig själv och vad jag mår bra av, dessutom tror jag inte att du blir sårad av det. Bara att du kommer sakna mig, men jag tänker helt enkelt för mycket. Så jag antar att jag ikväll måste tänka på vad jag faktiskt klarar av och inte klarar av just nu och tyvärr klarar jag inte av det där. Blir för stort steg, som att gå från två till hundra på en "ångest-skala". Åh, ibland hatar jag mitt liv. Hatar att må så här. Bllir så rädd att jag ska förlora dig också när jag är som jag är och inte alltid kan leva ett "vanligt liv" ihop med dig. Men hur många kan det egentligen, alla har ju sina problem vare sig de är mindre eller större. Blev lite förvånad för några dagar sedan då min kompis öppnade upp sig totalt för mig. Hade ingen aning om att hon mådde dåligt, den personen som utåt sett verkar vara den gladaste i hela världen och verkar trivas i alla situationer och inte ha några problem. Men då insåg jag att många andra är lika bra på att dölja sin smärta precis som jag. Det känns alltid skönt när någon anförtror en något som personen bara berättat för sin familj och sin alldra närmsta vänner, att den litar så pass mycket på en. Jag har nog aldrig känt mig så bekväm med någon förut på så kort tid, jag har verkligen hittat en ny vän för livet och det är jag så glad över!
Blääää måste skriva på min tenta men har inte ens börjat. Kommer väl sitta med allt sista dagen och få underkänt på skiten. Jaja, skit samma jag orkar inte bry mig.
1