vänner
Satt här och funderade lite på kompisar och så kom jag och tänka på oss två och "den gamla goda tiden". Våra spritprovningar, gaffeln i tandställningen, alla tråkiga lektioner vi garvade oss igenom (speciellt Arrrrrrrrrringers lektioner, det är t o m en underdrift och säga att dom var tråkiga!). När vi burna omrking på din fräscha moppe, minns speciellt en gång då jag hade en väldigt vacker hjälm på mig.. *hrmm....
Alla våra skräckfilmskvällar, thirteen ghost på verandan och den filmen som jag inte får nämna namnet på.. Alla gånger vi agerade kockar, när du skulle bevisa hur bra du kunde pankaksreceptet och vi stod där med 20 pankakor på två småätande tjejer och den gånger vi lagade en gummikladdkaka.
Ja, jag kan nog hålla på hur länge som helst. Fan va kul vi har haft! Saknar det så sjukt mycket. Men tiderna förändras, Vi förändras och jag antar att det aldrig blir så igen... Men vi ska i alla fall sitta som pensionärer garva åt våra dåliga skämt. Du självklart överdoserad med panodil (för du kan ju inte ha ont i lilltån eller nått..) och jag frisk som en nötkärna (as always..) men med ett läkarlexikon i högsta hugg (för att kolla på ev sjukdomar jag kan ha, inte för att jag är hypokondriker, bara nyfiken..)
Men jag är i alla fall så jävla glad att jag fått tillbaka min Klara! Jag har verkligen saknat dig och flera gånger funderat på om jag ska prata med dej, men aldrig vågat. Du är en så jävla härlig tjej och vi har haft så kul ihop. Längtar tills du kommer tillbaka till Sverige så vi kan börja ses igen, men jag vet att du trivs i ditt tyskland så jag är glad för din skull. Hoppas du lär dig nån tyska där nere, men du var ju en naturbegåvning redan innan ;)
Ja, många andra kompisar har man misst under åren. En del som knappt gjort någon inverkan på en och en del man faktiskt saknar då och då. En del ex kompisar har blivit till personer man tycker lite illa om, men samtidigt saknar den gammla personen. Men en kompis skulle jag vilja "få tillbaka". En som betydde så mycket för mig när jag var deprimerad, men vet inte om vi någonsinn kommer prata igen. Sorligt, Du är verkligen en person som lämnande ett avtryck hos mig och då och då kommer jag och tänka på dig. Vi var kanske inte bästisar, men något fanns där. Jag tror du kände detsamma. Saknar dig!
LIFE IS SHORT YOU'RE CAPABLE!
All min jävla kärlek till er som orkar försöka förstå. Till er som står ut med mig. Till er som alltid finns där. Älskar er!
Jag försöker. Jag försöker verkligen.
Alla våra skräckfilmskvällar, thirteen ghost på verandan och den filmen som jag inte får nämna namnet på.. Alla gånger vi agerade kockar, när du skulle bevisa hur bra du kunde pankaksreceptet och vi stod där med 20 pankakor på två småätande tjejer och den gånger vi lagade en gummikladdkaka.
Ja, jag kan nog hålla på hur länge som helst. Fan va kul vi har haft! Saknar det så sjukt mycket. Men tiderna förändras, Vi förändras och jag antar att det aldrig blir så igen... Men vi ska i alla fall sitta som pensionärer garva åt våra dåliga skämt. Du självklart överdoserad med panodil (för du kan ju inte ha ont i lilltån eller nått..) och jag frisk som en nötkärna (as always..) men med ett läkarlexikon i högsta hugg (för att kolla på ev sjukdomar jag kan ha, inte för att jag är hypokondriker, bara nyfiken..)
Men jag är i alla fall så jävla glad att jag fått tillbaka min Klara! Jag har verkligen saknat dig och flera gånger funderat på om jag ska prata med dej, men aldrig vågat. Du är en så jävla härlig tjej och vi har haft så kul ihop. Längtar tills du kommer tillbaka till Sverige så vi kan börja ses igen, men jag vet att du trivs i ditt tyskland så jag är glad för din skull. Hoppas du lär dig nån tyska där nere, men du var ju en naturbegåvning redan innan ;)
Ja, många andra kompisar har man misst under åren. En del som knappt gjort någon inverkan på en och en del man faktiskt saknar då och då. En del ex kompisar har blivit till personer man tycker lite illa om, men samtidigt saknar den gammla personen. Men en kompis skulle jag vilja "få tillbaka". En som betydde så mycket för mig när jag var deprimerad, men vet inte om vi någonsinn kommer prata igen. Sorligt, Du är verkligen en person som lämnande ett avtryck hos mig och då och då kommer jag och tänka på dig. Vi var kanske inte bästisar, men något fanns där. Jag tror du kände detsamma. Saknar dig!
LIFE IS SHORT YOU'RE CAPABLE!
All min jävla kärlek till er som orkar försöka förstå. Till er som står ut med mig. Till er som alltid finns där. Älskar er!
Jag försöker. Jag försöker verkligen.
Kommentarer
Trackback